Att ha en plan

Jag har funderat sen gårdagens värdelösa ridpass på Gabbi. Vad gör jag för fel? Jag försökte analysera det under tiden jag red och jag vet faktiskt inte riktigt. Jag ville verkligen få bort henne från handen och koncentrerade mig på att lätta ur när hon släppte bettet och bar sig själv, men det kändes mest som hon tog det som en ursäkt att få bli lång. När hon fick vara lång så var hon dock trevligare i handen, men mulen halvvägs ner till marken kändes inte riktigt som vad jag var ute efter. Gabbi var dock supernöjd. Jag hade inte så stora krav. Vi snackar övergångar skritt-trav och ingen dragkamp, ska det vara så svårt? Tydligen. Jag tänkte eventuellt rida ut imorgon och så fara på ridbanan och ge det en chans till. Annars ger jag upp och skänker henne till första bästa som är sugen. ;)

Känslan som jag letar efter är en alert häst som svarar både fram och tillbaka och har ett lätt stöd i handen. Känner att mina krav inte är orlimliga då Berra, travhäst fixar det med bravur.

Skärpning Gabbi! Jag bjuder på den enda dumhet hon gjort, stördot. Tur att jag tycker om henne ändå. Jag är bara lite frustrerad just nu, haha.
"Hallå kråkan, vänta på miiiiiiiiiiiiiiiiiig!!!!"
 

Kommentarer
Postat av: Karin

IFör mig och Järn funkar det bra att rida sidvärts, några steg undan ena skänkeln, rak fram, några steg undan andra skänkeln. Och framdelsvändningar. Då blir han lösenord och trevlig :) Det där med att rida rakt fram är ju skitsvårt ;-)

Svar: Vi har precis börjat lära oss sidvärts så det känns lite taskigt att göra det när hon inte riktigt är igång :)
Camilla Robertsson

2014-04-18 @ 21:16:21
URL: http://www.fossig.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0