Känslan är borta med vinden

Gabbi blev vinterskodd söndag eftermiddag. Vilade igår och skulle ut i mörkret för första gången denna höst igår. Möts av en sko i stallgången. Så länge satt dom! Som tur är har jag världens bästa stallägare som kommer ut och slår på den och vips kan jag rida som planerat. Jag har det så otroligt bra, jag förstår det nästan inte själv!

Första vändan i mörkret som sagt, pannlampa på. Två öron är allt jag ser, men Gabbi sköter sig fantastiskt och vi är snart på ridbanan helskinnade. Belysningen där är riktigt dålig och tar en stund att lysa ordentligt och är det något jag är dålig på så är det att rida i mörker. Tappar all känsla och känner mig som en nybörjare. Gabbi går första passet med brodd på alla hovar och känns såklart lite märklig då hon får onödigt mycket fäste på ridbanan. Men hon gör det hon ska och vi glider omkring i alla gångarter utan några krav alls. Jag står i galoppen och klappar henne på halsen och ger bara beröm. Hon går väldigt fritt, men i en lugn galopp och är avslappnad, det är där vi är just nu helt enkelt.

På fredag ska jag rida dressyrlektion. I mörkret på ridbanan. Hur tänkte jag där?? 

Det ska bli otroligt roligt fast vi antagligen inte kommer lära oss något alls. :)




Rullar på

Dagarna rullar på och Gabbi går nästan varje dag, hon känns fräsch och beter sig bara bra! 

I helgen har hon fått gå korta pass på ridbanan och är väldigt duktig! Jag har inte så höga krav på samling osv men har lite högre krav på att hon tar hjälperna snabbt och att hon gör bra övergångar och inte sliter i tyglarna och försöker springa ifrån mig.

Konceptet verkar fungera mycket bra än så länge!

Igår blev Gabbi vinterskodd med både brodd och snösulor, det är kanske att överdriva med snösulor redan, men hon får inte halka och sträcka sig någon mer gång helt enkelt. Så igår fick hon äntligen gå ut i en stor hage efter drygt fyra veckor i sjukhage. Så nu är det upp till bevis helt enkelt. 




Peppar peppar!

Tre veckor sen besöket i Timrå och än så känns allt bra. Undantaget var måndag och idag, red innan jobbet och satt till häst före 08.00. Insåg idag att min häst är morgontrött. Idag red vi med nalle som var sjukt pigg! Gabbi sprang och släpade hovarna och jag kunde släppa tyglarna helt.. Stackars smulan, hon hann inte vila efter frukosten! ;)

Jag har varit två vändor på ridbanan och ridit i typ 20 minuter. Hon känns väldigt slamsig och ofokuserad men också väldigt lycklig! Det kommer nog dröja innan vi får någon ordning på ridpassen men vi har ingen stress. Jag tänkte ha henne i sjukhage ungefär en vecka till, lite beroende på underlag och sådär, sen kommer hon få röra sig på dagarna och har nog inte lika mycket överskottsenergi när det är dags att rida!

Inatt har vi haft nio grader kallt och det var hårt i marken när vi red. Så snart måste man börja åka till ridhuset.. Jag ser lite fram emot det då man slipper frysa ihjäl när man rider, men då blir kvällarna i stallet onödigt långa då jag har över två mil till ridhuset... Tänk om Gabbi hade planerat lite bättre och blivit halt inför vintern istället för sommaren! ;)

Gårdagens sällskap!

Minigrisar!

I söndags listade jag ut vad min lilla häst är så rädd för! Grannen har tre minigrisar i skogen och Gabbi hälsar att dom äter små hästar från Belgien. Så vi hade lite trixigt att komma förbi gården i söndags, vi hade till och med lite publik som beskådade min blåsbälg till häst. I övrigt sköter hon sig så bra! Hon är väldigt uppmärksam och vaken och väldigt pigg. Tar varje ursäkt att låtsas att mina hjälper betyder galopp hela tiden. Men hon är inte het och lyssnar jättebra. Får hon bara galoppera så är hon avslappnad och glad!

Igår så fick hon lite träning då vi gick på vägen förbi grisarna med duallygrimman, världens bästa uppfinning för övrigt. Efter 5-10 minuter kom det ut folk från huset och hälsade och funderade väl vad vi höll på med och skrattade bara när jag sa att hon var rädd för grisarna, som var 60-80 meter in på gården. Så vi fick faktiskt gå hela vägen fram och titta på grisarna, så efter en stund vågade hon stå precis bredvid och äta gräs, så förhoppningsvis kan vi ta oss förbi utan problem på vägen.

Efter jobbet ska jag rida ut på heden med Marie och nalle, det ska bli trevligt! Gabbis energi smittar av sig på nalle,
24 bast, som passade på att bocka sist vi var ut! 



Tokiga smulan!

Vi följer planen från veterinären, vilket innebär att vi har skrittat mån-onsdag. I måndags var hon lycklig över att få komma ut i skogen, inga konstigheter.

Tisdag var det att som att sitta på en femåring som varit instängd i en sjukhage fem dagar.. ;) passage i typ 15 minuter och rädd för ALLT. 300 meter hemifrån så törs hon inte gå hem. Kliver av och försöker gå före, men det är lönlöst. Efter fem minuter ringer jag Tomas som får komma med Berra i grimskaft och möta oss, hon var som fastfrusen!

Onsdag hängde kråkan med så då var hon stencool.

Idag red jag med Marie och nalle på heden, i samtliga gångarter, jättesnäll, lugn och sansad! Tills 300 meter hemifrån, jätterädd för något. Och jag kan inte lista ut vad det är! Hon måste känna någon lukt eller något, grannen där har skaffat höns, men sånna har hon ju sett förut?? Vi får se om jag listar ut vad det är.

Nu kämpar vi på med lugn igångsättning ett tag, ska försöka rida nästan varje dag så länge hon står i sjukhagen så hon får röra sig. Dock har jag tänkt ha henne där i en månad.. Känner mig som en djurplågare, jag tycker att alla hästar ska få ha så stora hagar som möjligt att busa i. Men det är bara att bita ihop!

Gabbi i väntan på Berra i tisdags, knasfia!

RSS 2.0