Höstrusk och ringrostighet

Helt plötsligt kom höstrusket. Ungefär två månader senare än normalt. Leriga hagar och blöta täcken. Men jag är så glad, hästarna har fått ett hus i hagen, där det är inlagt ett ordentligt lager sand. Och när man kommer och tar in hästarna på kvällen i spöregnet så möts man av två hästar med torra täcken, helt fantastiskt! Man behöver aldrig oroa sig för att man har blöta och kalla hästar som står och huttrar i regnet.
 
I helgen var jag in med båda hästarna till ridhuset, Gabbi fick ridas och jag fick kämpa! Efter nio veckors vila har jag helt tappat känslan och är enormt ringrostig. Cillen stod och hjälpte mig på becken och tillslut hade jag en häst som reagerade på hjälperna istället för att gå och mysa i ett undertempo. Under tiden stod Hilly och tyckte livet var rmysigt tillsammans med Cillen.

Efter det så var det Hillys tur! Hoppa upp är inga problem alls nu, hon är stencool. Hon går fram när jag smackar, även om det är läskigt och stannar förskräckt när jag säger "ptroo". Duktig tjej!
 
Igår så fick Gabbi hoppa en liten bana för första gången sen i somras. CIllen filmade och jag fick sitta hemma och analysera. Våga galoppera och försöka korta ihop Gabbi så gott det går. Planera ridningen och vägarna är tydligen färskvara. Jag blir alldeles för glad över att klara hindret och är hemskt nöjd efteråt. Ingen fokus alls på att det kommer fler.. Man får skämmas! På lördag morgon 07.30 rider jag kurs för bästa Pontus Westergren. Jag tror kanske vi inte får ut så jättemycket när vi är såhär ringrostiga, men vi behöver mål och inspiration! 
Inte riktigt här, än!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0