Framåtbjudning

Jag kommer inte riktigt ihåg hur mycket jag berättade om Hilly från början? Kort sammanfattat så var hon extremt introvert, så fort något blev obehagligt så frös hon fast, stel och spänd som en fjäder, omöjlig att komma åt. På gränsen till explosion. Så när vi kommit så långt i ridningen att jag kunde sitta upp själv och skritta så var det inte enkelt.
 
Om jag vinglade till ytterst lite, råkade göra något litet ljud, eller att Hilly helt enkelt snavade/halkade lite, så frös hon fast. I början var det läskigt att skritta, så hon frös fast varannan meter skulle jag gissa. Då fick man vänta och lirka och gulla lite med henne för att hon skulle röra sig. Så vi kan snacka om snigelfart. Ett ridpass kunde innebära sammanlagt 40-50 meter skritt, haha. Ridbanan var inte speciellt inspirerande, men med tanke på hur nära gränsen hon var till total panik så vågade jag inte lämna den heller. När vi skulle lära henne gå framåt så gick Cissi före med godis, Hilly sträckte halsen till max och till slut flyttade hon en hov framåt, fick massor av godis och samma procedur upprepades igen.
 
Succesivt så fick jag mig ut på gårdsplanen, utanför inhägnat område, sen kunde jag rida på infartsvägen, fram och tillbaka. Om jag provade smacka så svarade hon med att gå, om möjligt, ännu långsammare.
 
Första gångerna vi skulle prova trava/galoppera, så fick jag lura/skrämma(överraska är nog rätt ord) henne, med draghjälp framför. Två-tre steg i den högre gångarten, sen pallnit i ren förskräckelse. Vid varje minsta lilla framsteg så överröste jag henne med beröm och jag kan erkänna att jag alltid hade mutor i fickorna..
 
Låter det enkelt? Tålamodsprövande om inte annat. Såhär pågick det nog i sex månader skulle jag tro. Men Hilly sög åt sig av all beröm som en svamp och för varje grej hon klarade av, desto tuffare blev hon.
 
Helt plötsligt så hade jag en ponny som hade gått från att man kunde tvinga henne till att trava i longerlina, till att bjuda lite försiktigt framåt, att vilja och tänka framåt! Så i en period har jag låtit henne bestämma farten, all bjudning framåt har jag bara berömt och låtit henne ta egna initiativ.
 
Det senaste ridpasset kan jag säga att är ett kvitto på all den tid vi har gått framåt i snigelfart. En uteritt på en ponny som taktade nästan hela vägen, som är 100% framme och tar ordentligt stöd på bettet, som man måste ligga steget före då hon är så laddad att hon blir tittig.
 
Kan tillägga att hon inte har någon kondition, hon är riden i typ två veckor seriöst. Dessutom är hon ganska kraftigt överviktig, går på bete och äter, hehe.
 
Så vad är slutsatsen av allt det här? Framåtbjudning kan man skapa, men det kräver enormt mycket jobb. En "vanlig" häst kan man mest troligt ordna det på någon vecka, Hilly behövde ett halvår. Nu ska vi väl försöka komma igång på ridbanan, så då gäller det att vara koncekvent där också, kräva samma bjudning. Man får oerhört mycket gratis i allt jobb när framåtbjudingen finns!

Nu kommer det ligga mycket fokus på lyhördhet, många övergångar både i och mellan gångarterna. Jag tror att Hilly kommer bli en toppenponny!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0