Världens envisaste virus

Dag 8 med feber, jag håller på att bli knäpp! Var till läkaren igår och han sa virus, ut och rör dig!
 
Så igår red jag ut Gabbi en vända, något längre än sist, kanske 3-4km, helt färdig när jag kom hem igen. Men Gabbi var riktigt trevlig i galoppen, ibland är hon lite för laddad och då är hon lite för tung i handen och något spänd, men igår var hon kanon! Spänd i traven efteråt, men vi mötte en häst, så då får man leva med det, man kan inte få allt. Vi hade tur och mötte en stor traktor med släp som skulle tippa av lasten, så vi stod några meter ifrån och kikade. Vadå tur, tänker ni kanske? Jag tar glatt emot alla tillfällen för miljöträning! Jag tror att det är nyckeln till att jag har haft coola hästar som klarar de flesta situationer, jag blir själv aldrig spänd över att möta "läskiga" saker. Självfallet har en stor del att göra med hästarnas personligheter, men man kan påverka mycket själv.

Det jag gör är att jag kräver att hästarna går förbi det läskiga, dom ska gå rakt fram och helst på långa tyglar. Börjar dom gå åt sidan så får dom helt enkelt lov att gå fram och titta på det farliga. Man kan dock behöva passera några gånger innan man kan gå fram, och det viktiga är att man själv är lugn och avslappnad och har ett oerhört tålamod. Men så länge hästen fortsätter förbi utan större drama, så får dom passera. Så en lite smart häst förstår att det är bäst att inte göra en stor grej av det, för då blir det konsekvenser och betydligt "svårare". Jag är inte alls emot att kliva av och gå före fram till läskiga grejer, ibland kan hästen behöva en extra hjälp.

Vissa grejer är hästar rädda för på riktigt, Berra till exempel, han är väl rädd för allt, inklusive sig själv, men min metod har gjort honom betydligt bättre. Dock är skotrar skitfarliga på riktigt. Så när vi har mött skotrar har jag hoppat av och bett skotrarna stanna, vilket inte är så svårt då Berra har hoppat omkring och sett ganska rabiat ut. Då har det gått bra att passera. Vi har även kört några mil på skoter, in i hagen och parkerat med en hink havre och suttit och matat honom, både med avstängs skoter och igång. Berra är fortfarande inte övertygad om att skotrar inte äter hästar, men man kan inte få allt.

I alla fall så jobbade jag lite med Hilly sen, med övningarna Erica gav mig. Hon är inte dum, den ponnyn! Hon gör stora framsteg, bara hon förstår vad hon ska göra och det inte blir för svårt. Vi tog några steg bakåt i ridningen för någon vecka sen, hon snubblade till lite och blev rädd och frös. Nu har jag använt tipsen jag fick och kan skritta omkring med hyfsad bjudning, härligt! Göra halt är svårt, hon gör det på röstkommando i kombination med hjälper, men hon tvärstannar och blir spänd, jag hoppas hon snart kan göra en halt utan att bli ängslig.

Ett mål med Hilly vore att kunna rida henne i samtliga gångarter med framåtbjudning och kunna rida ut tillsammans med Gabbi i skogen, det hade hon nog tyckt att vore kul!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0