Vurpa

Jag har haft häst i cirka 10-15 år och faktiskt aldrig trillat av. Då räknar jag dock bort barbackaridning, då får man liksom skylla sig själv, haha. Det är faktiskt en lågoddsare, då jag faktiskt red in Iris själv när jag var typ 15 och knappt kunde rida. Och såklart en unghäst som bara var lätt inriden. Jag kan nog skylla hälften på bra balans och hälften på tur, sen har jag haft väldigt snälla hästar också.
 
Igår lyckades jag dock med något som jag är glad att ingen såg.. Vi hade kört skoter på ridbanan i ett försök att packa snön för att få ett bättre underlag, så jag tänkte testa den lite snabbt barbacka. Så jag tog med ett träns, klädde på Gabbi och tänkte rida i några minuter, så lämnade täcket på. Själv var jag iklädd powerboots, täckbyxor och en stor jacka. Något klumpigt klädd alltså. Klättrade upp på en vinglig pall och kastade upp högerbenet. DÅ försvann pallen och jag tokvurpade och skrek. Gabbi såg något förvånad ut kan jag säga! Bara att klättra upp och rida, haha!

Idag vaknade jag med rejäl nackspärr och förstod inte var den kom ifrån, hmm.. ;) Det blev en uteritt med rejält med jobb för Gabbi, tänkte rida runt min galopplägda, som visade sig bestå av ganska mycket djupsnö. Så hon kämpade sig nästan hela vägen runt, den är enorm. Sen så såg jag inte var dikerna gick, så vi fick vända och gå tillbaka heeela vägen igen. Trots det var Gabbi riktigt pigg när vi galopperade på plogad väg igen, dock blev hon riktigt fin!

Imorgon ska vi skutta lite är planen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0