Saker man inte ska göra själv

Vissa saker ska man inte göra själv när det kommer till hästar, här kommer det värsta jag vet.

1. Sko
Jag har sett folk som inte har en aning om vad dom håller på med både verka hovar och slå dit skor. Det ser fruktansvärt ut. Och vet ni vad? Hästarna BLIR halt om hovarna ser ut som skräp.

2. Raspa tänder
Att be närmaste personen som äger en tandrasp fixa tänderna på sin häst. Been there, done that. Det är först efter man tar ut en veterinär som är duktig på tänder /hästtandläkare som man faktiskt inser att det är lite mer komplext än att fila lite med raspen.

3. Leka sadelutprovare.
Det känns helt okej att prova ut lite sadlar och sålla bort dom som ligger dåligt. Det kan vem som helst se. Men att verkligen se att en sadel ligger korrekt och hur den påverkar hästens rygg? Ring ett proffs!

Det finns en anledning till att dom tre ovanstående punkterna är yrken. Det är massor av kunskap som behövs för att kunna utföra arbetet korrekt, det är värt varenda krona man lägger ut!

Är det något mer ni stör er på att folk försöker sig på själva?
Orelevan
 

Travaren som ridhäst

Ett ämne som alltid diskuteras är travarens lämplighet som ridhäst. Svaret på den frågan är helt induviduellt. Vad ska du ha hästen till och vad har hästen för förutsättningar till det?

Ska du ha hästen som skogsmulle så finns det massor att välja mellan. Dom allra flesta travare fungerar utmärkt som skogsmullar. Dom är vana att gå fram överallt, är ofta väldigt trafiksäkra och brukar inte hålla på med dumheter. Dock är många ganska heta.

Då till mer seriös ridning. Många har så fruktansvärt bråttom och jag tycker att jag dagligen läser om folk som undrar hur dom ska lära sin travare att galoppera. I många fall så är hästen nyss inriden. 

Hur ska man då gå tillväga med sin travhäst? Jag har som ni vet två varmblod som är hyfsat välskolade. Iris red jag själv in. Det tog flera år innan hon gjorde en korrekt galoppfattning på ridbanan. Jag tror det tog två-tre år innan jag ens galopperade utomhus. Hon är nämligen fruktansvärt travsäker. När hon äntligen förstod att det var askul att galoppera så släppte det ganska fort. Men innan hon var redo för galopp på en ridbana? Det tog TID. Innan man ens ska tänka på att galoppera på ridbanan så tycker jag att travaren ska vara ridbar mellan hand och skänkel, gå i stadig form i både skritt och trav och ha en bra balans. Det tar massor av tid. Jag har ridit in många travare. 20-40 stycken skulle jag tro. Att rida rakt fram i skogen går i princip att göra direkt. Men innan hästen är hyfsat trevlig att rida på en volt på ridbanan utan att skjuta ut bogar och gå felställd till exempel? Tid, det tar tid! Och en del hästar som har gått på travet i många år har byggt muskler för det. Och det är allt dom vet. Så att skola om en travare som tävlat tar tid. En travare som är ostartad går betydligt bättre och lättare, dom har inte hunnit programerats lika djupt.

Nästa problem är hoppningen. Folk har fruktansvärt bråttom där också. I travarnas natur så är dom en arbetssam häst som VILL göra rätt. Så oftast så hoppar dom över hinder om vi ber dom. Får dom dessutom komma i trav så brukar det gå ganska bra. Tyvärr så ser man för ofta filmer då folk hoppar sina travare i galopp. En galopp som dom inte orkar bära sig i och som inte går att reglera. Och så hoppa bana på det! Det går fort och är obalanserat och ser helt enkelt livsfarligt ut. Dock så finns det såklart massor av travare som är kloka, tar det lugnt och backar av. Travare som faktiskt har talang för hoppningen och ryttare som inser sin hästs begränsningar.

Jag kan absolut erkänna att jag nog har gjort alla fel som man har kunnat med Iris. Jag var ung och hade alldeles för lite kunskap. Det går dock ganska bra ändå, för varmblodet är en fantastisk häst med ett otroligt trevligt psyke! Det enda jag skulle vilja komma fram till med det här inlägget är att folk inser sin hästs begränsningar och inte fuskar med grunderna!
Iris. Det tog 6-7 år innan hon var så pass ridbar att hon gick att börja hoppa med. Utan någon som helst talang så tävlade vi upp till 1 meter! Vilket endast för möjligt på grund av hennes vilja att göra rätt i alla lägen. Såhär i efterhand så skulle hon aldrig hoppats högre än 70-80 cm. Men det behöver hon inte heller göra längre. :)
Berra. Har endast skuttat några gånger och detta är nog det högsta han hoppat. En otroligt hinderklok häst som både tycker att det är fantastiskt roligt och hoppar med mycket rygg och bra teknik. Kommer att bli en fantastiskt rolig ridhäst när hans karriär som travhäst är slut!
Lukas. Den ultimata ridtravaren. Ostartad och därför så mycket lättare att programmera om. Väldigt bra ridhäst-gångarter, en väldigt bra hinderuppfattning och ett hjärta utan dess lite. One of a kind.♥

Åsiktsinlägg - rädda en häst från döden

Just nu verkar det vara i ropet att rädda hästar från slakt. Till exempel: "Rädda 20-åriga Pia som inte går att rida på grund av en skada från slakt!" Men hallå, vad ska man med en gammal häst som inte går att använda? Eller, egentligen spelar det ingen roll om hästen är 5 år och frisk. 

Vill man verkligen ha exakt den hästen som kommer slaktas imorgon om ingen tar den, självklart är det en fantastisk chans. Men att rädda hästen för att det är synd om den? Nej, det köper jag inte. En häst som är död eller avlivas mår inte ett dugg dåligt över det. Jag ser hellre att en häst avlivas än kommer till ett ställe där den inte har det bra. Hemmet är det viktigaste och om man inte lyckas hitta ett vettigt hem och inte har möjlighet att ha kvar hästen så är det bara att avliva.

Personligen så har jag kommit fram till att varken Iris eller Lukas ska någon annanstans än dom är just nu. Då ska jag ta bort dom. För där dom är nu vet jag att dom mår bra. Dom har det kanon helt enkelt. Jag tror att chansen att dom skulle komma till ett bättre ställe är liten med tanke på ålder och ras. Så tar jag bort dom så vet jag att dom har haft ett bra liv. Om dom blir 18 eller 28 år är mindre viktigt.

Det är samma sak med gamla hästar. Varför hålla liv i en häst med krämpor? Till exempel har jag jobbat i ett stall söderut där det bodde en shettis som var närmare 30 år. Han hade både exem och astma. Det är inte ett värdigt liv enligt mina ögon. För drygt en vecka sen så cirkulerade det en video på en ponny som var cirka 40 år. Den såg kanon ut i kroppen och taktade ut i hagen. Självklart kan man ha kvar en sån ponny! Det gäller att se till individen. Mår hästen bra? Kommer hästen att komma till ett ställe där den garanterat kommer må bra? Är du inte helt säker? Fram med bultpistolen. Trapalanda väntar!

Åsiktsinlägg - betsling

Ytterligare en känslig fråga i mångas ögon - bett.

En del är otroligt envisa med att alla hästar ska ridas på enkelbett i alla situationer vad som än händer. Det håller jag inte alls med om. Man ska alltid sikta mot att ha hästen så lydig och lyhörd att man i alla situationer kan ha enkelbett, men det fungerar inte alltid.

Jag använder Lukas som exempel. Just nu rider jag dressyr på ett vanligt rakt bett. Lukas lyssnar bra och trivs med det. Dock blir han för stark när vi är ute och galopperar, vilket resulterar i en dragkamp. Just nu är han dock inne i en bra period och fungerar ute på rakt bett + graman, då har jag gramanen "spänd" när vi galopperar och lös i andra gångarter. I vintras var han dock crazy-bananas ute. På ett rakt bett fick jag ligga och slita för att ha en chans att få stopp på honom. Så då red jag på jaktkandaret istället. Och fick en betydligt mer harmonisk häst som lyssnade på mina hjälper.

Samma sak kommer till hoppning. På jaktkandaret lyssnar han hela tiden på mig, väntar på mina signaler och det blir lugna rundor på bådas villkor. Skulle jag stoppa in ett enkelbett så skulle det gå mycket fortare, jag skulle inte alls ha samma kontroll och det skulle inte alls se bra ut. På en linje skulle jag garanterar behöva slita tag i honom för att inte krascha i nästa hinder. Så vad är att föredra? Ett skarpare bett, rida med en mjuk hand och ha en uppmärksam häst. Eller rida på ett snällare bett, men behöva slita tag i hästen för en reaktion och mest troligt ha en stressad häst?

Så slutsatsen jag vill dra är att man måste anpassa betslingen till vilken situation man är i. Jag eftersträvar alltid att ha en häst som är lätt i munnen och lyssnar på mig i alla situationer utan att jag ska behöva ta i med all min kraft.

Tyvärr ser man på till exempel vissa hopptävlingar hur vissa har "för snälla" bett på sina hästar. Hästarna rusar iväg på linjer och ryttarna sliter i dom för att få tillbaka dom, och inget händer. Eller, vissa smarta hästar sliter ner huvudet och drar sin ryttare ur balans, vilket inte heller blir så bra. I en sån situation är det kanske inte dumt att betsla upp lite och få en mer harmonisk ritt. Detta kanske inte fungerar på alla hästar heller, men mest troligt på ganska många!

Vilket bett ska man då välja om man ska betsla upp? Det är bara att prova tills man hittar något som hästen trivs på. Jaktkandar är ganska skarpt, men många hästar trivs på det. Pelham eller babypelham med delta eller dubbel tygel? Gag? Det finns bett i all oändlighet, det gäller bara att hitta ett som både du och hästen trivs med.
På Lukas har jag provat många bett innan jag har hittat bett som både han och jag trivs bra på. Iris är en mycket enkel dam som rids på ett smalt tvådelat i alla situationer. 

Jaktkandar

Enkelbett - i det här fallet tredelat

Baucherbett, lite skarpare än vanligt tredelat.

Åsiktsinlägg - Inkörning

Det här känns som ett otroligt brett ämne, men jag kortar av min åsikt lite.

Jag anser att ALLA hästar ska köras in. Vare sig du har tänkt rida dressyr, hoppning eller ska använda hästen till trav.

När ska man då börja? Så tidigt som det går! Unghingsten på mitt förra jobb blev inkörd för vagn 8 månader gammal. Dock bara i skritt och väldigt korta bitar, sen ska han få chilla till hösten då han ska tränas lite mer.

Men om man lägger på selen så fort unghästen är så grov att gjorden går att spänna så selen sitter fast är det bara ut och tömköra. I början så har hästen träns på sig, med grimma utanpå och en ledare med grimskaft i grimman. Så är det bara att tömköra så många timmar som det behövs innan man sätter dom för vagn. Det är dock extremt viktigt att folk som har erfarenhet av unghästar och inkörning är medverkande! För går det fel när hästen har vagn på sig kan det sluta mycket illa. 

Fördelen med att börja köra in så "extremt" tidigt är att unghästarna fortfarande är väldigt små och brukar oftast inte bråka så mycket, så länge dom är trygga med människorna runt omkring sig. Dom ska självklart inte belastas, utan bara dra en lätt vagn med en "lätt" person (ingen karl på 120 kg) i början. Och kanske 10-20 minuter max. När sen hästen känns inkörd så ska man inte utöka arbetet förrän efter betet som 1-åring. Men då har du en unghäst som har växt till sig och garanterat är lite kaxigare 14-15 månader gammal. Då är inkörningen på vintern som 8 månader gammal en fantastiskt bra erfarenhet att ha i bagaget.

Om du sen inte kör din häst alls efter denna inlärning spelar ingen roll. Hästen har tidigt lärt sig att lyda framåtdrivande hjälper, och förstår bettets inverkan. En sak som dom lär sig när man kör in dom är också att dom inte kan tvärvända när dom har en vagn på sig, dessutom hjälper det den naturliga framåtbjudningen väldigt bra. Du kommer ha mycket lättare att rida in hästen när det är dags för det!


Åsiktsinlägg - Bomsadel vs bomlössadel

Nu har jag fått några superbra tips på åsiktsinlägg, så jag kommer att skriva några då och då.
Det här är alltså mina åsikter om saker och ting, alla får tycka som dom vill, men såhär tycker jag!

När det kommer till sadlar så föredrar jag helt klart en sadel med bom, utprovad av en kunnig sadelutprovare. Akademiska sadlar har jag absolut ingen erfarenhet av, så dom kan jag inte kommentera alls.

Vad tycker jag då om bomlösa sadlar? Dom ska passa "alla" hästar. Enligt min åsikt så ligger dom halv-värdelöst på alla hästar. Eftersom det inte finns någon bom så tycker jag inte att det finns någon stabilitet alls i dom sadlarna. Lägger du all vikt i en stigbygel och trycker till ordentligt så följer sadeln med. Det är jätteroligt när man sitter på tex. en hingst som försöker bocka av dig. Tro mig, jag har provat.

Dessutom har man inget stöd alls. Det är som att sitta i en soffa. Ganska skönt om man bara ska skritta, men där går gränsen. Jag rider hellre barbacka eller med en barbackagjord! Eftersom dom inte ligger stabilt av sig själv så får man dra åt gjorden stenhårt för att inte glida av. har du dessutom en häst som är bred över ryggen från början? Med en bomlös sadel blir dom sjukt mycket bredare, vilket inte alls är bekvämt.

Tyvärr tror jag att många köper en bomlös sadel för att dom inte har råd att ta ut en sadelutprovare, eller inte orkar leta en ordentlig sadel. Men det är värt det, tro mig! Jag har dessutom sett en häst på brännsår på manken av en bomlös sadel, efter en ridtur på 45-60 minuter.

Har man problem med att hitta en vanlig sadel åt sin häst så skulle jag hellre tipsa om en westernsadel än en bomlös!

Fortsätt gärna slänga in tips på ämnen! 

Helt orelevant bild på Berra från i tisdags!